Ny blogg!

Eller en till kanske man ska säga? :)

Iom att nästan allt jag gör om kvällarna är att sitta fängslad framför Spotify med ett glas whatever, och frenetiskt slår upp varenda låttext och sjunger med, så tänkte jag att ni kan ju få vara med också! Eller alltså, ni kan få dela min musik (ni slipper min fina skönsång)! Jo! Kanske inte så många som lyssnar på texterna jämt men för mig betyder det så himla mycket, så kanske kan koppla ihop bloggarna på nåt sätt.. hm.. vet inte riktigt hur men ändå. Nu är den ialla fall här (den är som sagt ny så ha lite överseende, det är ju en himla press när man måste göra ett nytt första intryck, igen):

http://musicforeva.blogg.se

Fyndigt va? ;) Jaja! Ses där, och här :) Puss

Plötsligt händer det

Ibland snubblar man runt och kanske hittar nåt som gör fredagen liksom ännu lite bättre!



..eller så råkar man kanske hitta ett boende, mitt i stan? Grattis iså fall!! Och tack! :)

Juli 22, 2010

Då var det dags att börja om. Hur många gånger har man inte sagt det förrut? Precis läst en bok av Daniel, Danny, Wallace. Gud så svårt jag har att använda mig av smeknamn! Eller jag har inte riktigt läst ut den än, jag vill liksom inte att den ska ta slut. Än. Ialla fall, i den skriver han om sin resa till vuxenlivet, alltså till trettio. (Är det förresten då som rynkorna kommer?) Ju mer jag läser, desto mer förstår jag att det är vänskapen, relationerna, som verkligen betyder något. Vännerna man växt upp med. Vännerna som man suttit instängd med bakom snobbendraperier på en våningsäng och läst serier med. Vännerna som man lekt mörkerleken med och röda vita rosen. Vännerna som man övat sina första kyssar med, blåst hubbabubbabubblor över hela ansiktet och byggt hemliga trädkojor med på skärgårdsöar, som man tävlat om snabbaste mountainbiken med, eller snyggaste klistermärkerna. Som man köpt världens (nästan) största chokladbollar med. Vänner som ibland visat sig vara födda samma dag, på samma sjukhus och i samma rum.

Eller för den delen första kärleken? Han som man liksom avgudade så mycket att man behöll vattenflaskan han druckit ur så länge att den började lukta illa. Första Pojkvännen, prinsen innan alla grodorna, första seriösa och långa, nästan-fästmannen, som man förlorade allt det där första till. Eller första förälskelsen? Han hette Mathias och flyttade långt bort dagen efter att jag gjort slut med honom (snacka om snopet efter att ha gjort slut och blivit ihop under flera års tid). Eller första fråga-chans-killen, Martin, som kallade mig elefant-eva så jag gjorde en såndär grej med armarna så att det liksom blir en snabel och det var den finaste kärleksförklaring man kunde tänka sig! Eller allra, allra första flirten, han hette Björn och vi gick på dagis. Han var den enda killen som inte sprang iväg för tjejbaciller, och han var min kille. Wow alltså. Men alltså, var finns alla nu? Undrar om dom också minns, tänker tillbaka ibland? Om det förflutna är det som format en till det man är idag, ska man låta det stanna där? Eller ska man försöka igen? Alltså, det där med vänskapen :)

Hörde ett program på radio igår, en tjej som fått ALS, nån nervsjukdom som gör att man förlamas långsamt över hela kroppen för att tillsist inte kunna prata mer, andas mer. Fruktansvärt. Det var fruktansvärt deprimerande. Döden. Att den hela tiden finns där, väntar. Pappa tyckte att det var så bra att vi hörde allt det där fruktansvärda en gång till. Men ändå, en sanning som man hör mer än ofta, livet är Nu. Det finns bara just nu, för sekunden. När vi minns det förflutna eller planerar för framtiden, så gör vi det just nu. Det fick mig ialla fall att vilja hitta tillbaka, säga hej till det förflutna, göra det till en del av mitt nu. Som Emma Andersson, eller Ida Ericsson. Ganska vanliga namn, ganska svåra att spåra. Gjorde ändå ett försök via facebook, men ingenstans finns en sökfunktion för minnen: bodde i djursholm, hade en lillebror som alltid ville vara med och som fullständigt avgudade djungeldjuret Hugo, som hade en vit kanin som hette Pontus, som gjorde mig ledsen i ett sista brev om en ny bästa kompis som hette Anna. (Visst finns det många fler men dom passar kanske inte så bra in i mitt exempel.) En del finns kvar, som Jenny, som känner mig på alla plan som bara finns, varit med under dom värsta kärleksstormarna och lyckligaste molnsvävningarna. Och om man går tillbaka till om relationer man har nu, hur visar man att man aldrignågonsin vill tappa taget, vara vännerförevigheternasevighetialloändlighet, utan att verka heltokig?

Vänner, nya och gamla, jag älskar er!!! I oändligheternas oändlighet.

Massa kärlek //mitt sentimentala jag, just nu, på bryggan i solnedgången. söderhamn, alebo norrala. peace.

Snaaart. Men inte än.

Ja, alltså jag har massor att berätta!

Som att jag och Ewe bestämt oss för att bara säga ja den här veckan, vilket resulterade i en okänd (men söt!) killes nummer på stan och världens SOLEKSEM! Det sistnämnda är inte lika roligt, men ungefär lika viktigt.

Sen hade jag ju tänkt att jag skulle börja lägga upp bilder istället för en massa text, för på alla andras bloggar ser det så mycket roligare ut. Så nu har jag officiellt blivit stämplad som världens kamera-nörd, med miljoner underbara foton men fortfarande ingen sladd!

Igår såg vi Aladdin, så här kan ni ju låtsas att de är en bild på honom. Eller neeeeej, google, vänta.
Förresten så DÖR man typ när man ser Aladdin. Tänk att vakna upp till den rösten varje morgon, liksom HALLÅ!! Jäkla Jöback att va lagd åt andra hållet, så är de jämt!



De här går ju :) Nä, återkommer med sladd. SOMMAR IMORGON!! Puss

Bästa dagen - SOMMAR!

Igår vaknade jag upp lagom bakis till strålande sol för att bli hämtad av pappa och marianne för att åka till kusinerna på Bjurön.  En sjöman älskar havets våg, för gud så det guppande! Men fantastiskt härligt samtidigt så redan där blev jag helt lyrisk, jag ska alltid åka båt!

Jag önskar att jag kunde lägga över foton därifrån, men vet inte hur man gör det från jobbtelefonen så det får bli dom här från fb istället:



En riktig sommaridyll på 6000 kvm! Med världens gulligaste, gladaste, sötaste släkt! Med sill-lunch, snaps och jordgubbar. Kaffe, kakor och bigaråer. Soooolande. Badande. JO! Årets första dopp! Och sen en massa båt igen! Jag är nästan brun nu, äntligen :)

Sen hem till Anna på en av världens bästa förfester! Dom härligaste, och även här gladaste, tjejerna på plats. Och sen killarna med den sköna attityden. Spel, musik, nalle puh och miljoner foton på två luggar som hittat varandra :) Gick vidare till ett uteställe som hetter SOMMAR på kungsholmen, och JAG DÖR! SÅ BRA!! :) Jag ska minsann alltid gå DIT! Tre dansgolv uppdelande med indie/rock/pop/electro å hits och utomhus var det liksom utomlandskänsla, men ändå lite sådär midsommaraktigt. Innan det blev dags för efterfest började jag och Erica att röra oss hemåt, underbart är kort! :D



Håll er uppdaterade här, och följ med mig dit! http://sommarutropstecken.se/

Nu ska jag ut å sola mera! Puss!

How to save a life

Jag har gjort nåt jättedumt.


Jag har råkat dränka min älskade iPhone, i handfatet av alla ställen. Tillsammans med min iPod, min bankdosa och alla kontokort. Hela min väska rättare sagt. Och nu har jag sån ångest, hur kunde jag vara så klantig?!! Höll på att gå under på jobbet idag, stackars kollegor som fick stå ut med all min panik. Och mitt under halvårsbokslut också, inte smart! Sprang direkt och köpte ris, för det skulle tydligen suga upp allt vatten, men det var inte så smart för de kom in massa ris då också! Så gör inte det!! Nu ligger den på tork hos service-desk killarna på jobbet, hoppas för allt i världen att den ska lyckas fungera. Hoppas, hoppas, hoppas! Och dör lite samtidigt, för jag vet ju att iPhone å vatten typ är sämst ihop.

Och det slog mig först nu, hur ska jag lyckas överleva utan tap tap och mega jump?? Alltså helt ärligt!! Och jag är så sjukt beroende av den, det märks jämt nu. Som när min kollega på jobbet frågade om en låt på radion, då var jag nära att ta upp min iPhone med MusicID. Men neeeej då. Eller när jag väntade på bussen och en kille frågade vad klockan var, och när typ världens snyggaste bil åkte förbi på Danderydsvägen. Då hade man ju velat fota den!! Tror det var en Ferrari, det här är ialla fall det närmaste jag kommer:



Eller det hade varit roligt att fota skylten "alla vi som älskar hästar sitter längst bak i bussen", tillsammans med den jättebiffiga killen med dreads och solglasögon i mittsätet längst bak.

Men på ett sätt är det väl lite skönt att veta att man inte behöver oroa sig för att förstöra den eller tappa den, att det liksom inte kan bli värre. Men åååååh vilken ångest, alla kontakter å sms å bilder!!! Gör aldrig som jag, de va jag nära att säga till en kille och hans vita iPhone på tunnelbanan idag!

Nu behöver jag bara massor utav kramar!!! Tills jag får en ny, de kanske kan ta ett tag :(

Jag och min Vaio och Jenny

Som är den som jag har att tacka för alltihop! Nu är den min, och den är helt underbar! Så tyst och fin och snabb och vacker. Så ni vet. ALLA borde köpa en Sony Vaio.

Sen har jag myst bebis också, en hel timme, med lilla Tilde som Sofia hade med sig till jobbet. Usch, man ska inte göra sånt! För de sätter igång en hel massa känslor å hormoner å allt möjligt! Man måste ju liksom lämna tillbaka, och det är asjobbigt! Titta så liten:



Nu ska ialla fall jag och min nya dator testa oss på web-cam för första gången. Jag är SÅ gammal :)

Jag är nog mer... en Vaioooo!

LYCKA! Igår impulsbeställde jag en ny dator! Hade spanat in MacBook Pro innan och den är ju 
för jäkla snygg, men måste väl fint erkänna att det nog bara är utseendet jag älskar.
För jag hatar ju Mac! Nä, Windows 7 eller XP ska det vara! 


Och nu har den kommit, min lilla älskling!! Visst är den fiiiiiiiiiiiiin? Å den ska va bra också!!
Men nu ska jag ut å sola! Tjing! Eller Pling som man kanske säger..! :)


I don't mind

Precis kommit hem efter helmysig promenad längs sjön med Jenny och Daniel. Lägger mig härligt tillrätta i sängen, klickar in på datorn och får se det här!? iPhone-nörd? Jag? Vaaa? Kanske lite, lite, lite beroende. Kanske rentav lite förälskad. Kanske helt och hållet förlorad. Men det kan inte hjälpas, för den är ju så fin, min iPhone. Den är helt jättesöt å braig och har två utav de allra viktigaste funktioner man överhuvudtaget kan ha, tap tap och mega jump!!

Så right back at you J, med kanske världens sötaste filmklipp!
Ni får kalla mig iEva om ni vill :)




Attraction isn't a choice

Kan det vara så att man upplever olika "spänningar" med en person? Alltså att man kanske får höra att den ena känner en enorm spänning så fort man är i samma rum, fast man själv inte känner någonting alls? Attraktion kan jag ju förstå, för man kan ju bli attraherade av olika saker/personer men just spänning, en gnista, det där klicket? Behöver man inte vara två om att känna nåt, för att det ska uppstå? Och hur kommer det sig att man inte kan attraheras eller bli kär eller vad som helst, även om man inte kan hitta nåt fel på personen? Med risk för att bli väldigt personlig, vilket jag iofs redan blivit för länge sen, så känner jag mig i allmänhet fruktansvärt oattraherad. Eller, snarare till allt och alla utom till väldigt få undantag. Därför känner jag kanske att det är extra svårt att släppa dom som jag känner nåt för, känner dragning till. Visst finns det kanske fler därute, men hur mycket jag än vill så kan jag inte hitta dom, eller om jag hittar dom känner jag liksom ingenting ändå. Ingen spänning, ingen gnista, inget klick, ingen attraktion. Nada. Det måste finnas något mer.. en personlighet, en glädje, ett äkta leende, ett bubblande skratt, djupa ögon. Nån som inte är för lätt, och inte för svår. Nån som är rolig, klok och kan förstå. Nån som tar vara på livet, och nån som bara kan vara. Nån som inte tar förgivet, som får mig att slappna av, må bra å känna mig trygg. Ganska många krav för att känna nåt så enkelt som attraktion, eller..?

Eller så är det bara nåt så enkelt som det här:


It had to be you

En tjejkompis ringde tidigare idag, om en kille hon inte kunnat sluta tänka på. Hon menar att det bara handlar om attraktion, men om man inte kan släppa taget så borde det väl handla om mer än så? För jag menar man kan väl känna sig attraherad av en hel del, men inte för det behöva gå och tänka på dom dygnets alla timmar? Kände ändå igen det hon pratar om så himla mycket, alltså det där att man vill vara nära någon. Man vill ha någon som tycker om en och som pysslar om en, uppvaktar en och kanske kommer med nån liten fin komplimang då och då. Men inte bara nån, vemsomhelst, inte när det väl kommer till kritan. Man vill ha den någon man går och tänker på, den där svåra. Och det går inte att lämna över den platsen till någon annan. Eller det går, men det är liksom inte samma sak, för det gör att man bara tänker ännu mer på den personen.

Sen att man ska hålla avståndet för att visa att närhet är något man inte ser som mer, att man uppskattar myset och sällskapet. Att man inte är dödsförälskad, och att man inte har förväntningar. Annat än att man kanske skulle vilja ha det lite mer? Men är det ett bevis på att man inte nöjer sig, ljuger man bara för sig själv? Och om en person är intresserad av att ses, speciellt killar, då ser dom väl till att göra det också? Hittar tillfällen? Samtidigt borde man väl göra det man själv mår bra av? Om man mår bra av att prata med en person, eller titta på tv, eller äta en kaka.. borde man inte göra det då? Utan att analysera framåt? Kanske en upprepning, men livet består väl ändå bara av små, små stunder.. små stunder just nu?

There's only now

Usch så tiden flyger iväg! Man känner det extra tydligt när man bara legat hemma ett par dagar. Det värsta är att det inte känts som att man tagit tillvara på den. Människorna, upplevelserna, känslorna. Man lever bara en gång, hur ofta har man inte hört det uttrycket? Det är lätt att bara glida med, inte reflektera. Alldeles för ofta har man kanske tänkt "åh va skönt det ska bli att få komma hem och lägga sig". För visst är det skönt, men inte tusan lever man i nuet då. Inte om man tänker så nästintill varenda dag. Jag önskar att jag kunde stanna tiden, gå tillbaka och uppleva vissa guldbitar igen, kanske ändrat lite och vågat kasta mig ut. Vågat vara jag. När jag tänker efter så har jag levt så himla skyddat och säkert. Inte tagit någon risk. Inte gjort någonting upprörande. Inte kämpat tillräckligt för att få det som jag verkligen vill ha. Men hur ändrar man på något som blivit en del av en? Hur ändrar man på tidsuppfattning? Hur ändrar man på allt det som gått förlorat, å hur ser man till att inte missa något igen? Hur vet man vad något är?


Du behöver inte falla för mig, det räcker att du snubblar lite

Ibland blir man bara tokig. Man går och väntar, å väntar, å väntar på att någon ska höra av sig och när personen man väntat på äntligen gör det så blir man så besviken. För då har man inte det att se fram emot längre. Och allt det där som man tänkt på, å vill berätta, som man samlat på sig, ryms liksom inte i ett samtal. Och man vill visa hur glad man är för att få det där samtalet, men liksom inte för glad för då kanske det tolkas? Så då gör man tvärtom och då blir det ju bara fel ändå. Det blir liksom onaturligt för att man tänker för mkt trots att man inte gjort de innan å så blir man ledsen. Så ledsen att man sätter sig å skriver så här långa anteckningar.. Hur visar man för någon som är alldeles för rädd att man inte vill förlora den ur sitt liv? Hur når man utan att räcka sig ut? Hur ber man någon att stanna å finnas mer och oftare, utan att få motsatt effekt?

Och varför tänker man på någon så ofta, varför hyllar man denna till skyarna och värdesätter så högt, för att när man sedan träffar personen tänker "äh, det där var väl inget speciellt"? När man bara sekunden efter går tillbaka till alla dom där fina tankarna. Är det för att utstråla något slags ointresse? För iså fall är det ju helt fel, för den är ju den man tänker på och jämför andra med. Borde man inte visa hur bra man tycker om personen, även som en vän? Vänner visar väl att dom tycker om varandra, är det inte det allt handlar om? För även om man inte ser en framtid med personen så kanske man ändå ser en vän för livet, eller är det bara önsketankar? Hur vet man? Om man växlar mellan ointresse och intresse beroende på om man ses eller inte? Borde det inte vara rimligare att vara intresserad när man ses, och inte tvärtom? Och är intresset iså fall bara rent genuint för personen, alltså inte kärleksmässigt?

Asha Ali – To bed

Omväxling förnöjer?

Jag tror att jag flyttar mig hit en liten stund..

 
Följ min blogg med bloglovin

AJ!

Jag säger det igen, man ska inte googla sjukdomar. Men ändå är det allt jag gör just nu. Det här blir ett herregud-stackars-mig inlägg, så säg inte att jag inte varnat er.

Har haft en fantastisk semester i Alanya, underbar och helt sagolik. Eller kunde ha varit. Om jag inte varit tvungen att spendera så väldans mycket tid sängliggandes. När tjejerna vid femtiden började göra sig redo för en kväll på stan, började jag göra mig redo för sängen med glass, näsdukar, how i meet your mother (ja, vi hade trean!) och en aircondition som blåste en rakt i ansiktet. Det var länge sedan jag kände mig så sjuk, så utmattad, så döende. Döende är inte ett bra ord men det är så jag känner mig. Jag har ialla fall få se staden, varit på skumparty, beachparty, badat i havet och legat vid poolen. Och blivit bjuden på den härligaste all-inclusive-båtresan :) 

Men nu är jag fast på google igen. Som glatt meddelar, som alla andra, att jag kan ha lunginflammation. Eller nån slags influensagrej, om jag har tur. Det värsta är att jag har så ont när jag andas, och när jag hostar. Hela tiden. Febern och frossan kan jag leva med, men ska det göra så här ont?!? Så frågade pappa istället, som berättar att när han mådde som jag en gång å inte trodde att det var något, så hade han dubbelsidig lunginflammation. Och killen han pratade med bredvid honom på sjukhuset som hade med samma sak, var död morgonen efter.
Jo, tack. Härligt. Jag är jättepepp! Verkligen.

Ska ialla fall till doktorn imorgon bitti, får hoppas han ger mig fler röda tabletter :)  


Fokus!

-Finansförbundet, bla bla..
-Va, ÄR DE GLASS??

Varför
måste jag ropa och hoppa högt varje gång nån nämner minsta ätbara.

Eller finansförbundet då.. Skärpning!


Märg är inte ett bra ord

När man känner något i kroppen ska man inte alltid googla det. Ibland blir man sjukare av att googla sjukdomar. Jag googlar illamående. Utan syfte egentligen men jag googlar det mesta som händer i mitt liv. Nu mår jag lite illa så jag googlar det.

På Vårdguiden kan man läsa att "illamående och kräkningar styrs från ett kräkningscentrum som finns i hjärnans förlängda märg".

Hjärnans förlängda märg?
Nu blev jag jättesjuk.


Jag har precis upptäckt kärlekskranks blogg. Läs den! Nu! Här: http://blogg.aftonbladet.se/karlekskrank




Skinnjacka, skinnjacka hey hey!

Idag var jag å Lella å köpte varsin likadan skinnjacka på gamla brogatan. Jag har ju bestämt mig för att härma henne i allt hon gör, så steg ett avklarat. Jackan. Har spanat på den i flera månader nu, så nu när säsongen är över tyckte vi väl att de äntligen var dags :)

Men den är så fiiin, å så mjuk å luktar såå gott! Enda nackdelen är att man inte får kräla på marken i dom, för att dom e så himla känsliga av sig. Attans! Men annars så!

Ska kanske glida förbi fredrik å visa upp hur cool man är nu då – vrooom vrooom!


Jaha

Jag har rabies.

Det förklarar saken. Om folk bara kunde sluta bitas i armen å låta folk dansa ifred så skulle jag kanske vara helt frisk nu. Kanske. Nu har jag blåmärke och rabies. Och kaffekick! Grrr.. eller hur låter man om man har rabies? dregel kanske :)

Jag önskar mig en.. fylld kamel?

”Receptet för en hel uppstoppad kamel ser ut som ett dåligt skämt, med ingredienser som en hel kamel, ett helt lamm och 20 hela kycklingar. Detta recept är listat i Guinness Rekordbok som den största maträtten på en meny i hela världen, dock så har man utelämnat information med konkreta exempel på om någon var villig att äta denna maträtt. Legenden säger att att en hel uppstoppad kamel är en traditionell Beduinisk maträtt som förbereds som en rysk docka. En kamel fylls med ett helt lamm, lammet fylls med höns och kycklingar som fylls med ägg och ris. Allt detta blandas ihop och grillas innan man serverar det. Varesej detta är helt sant eller inte, så gör mängden mat som krävs för att laga denna maträtt att den förtjänar en plats på vår lista.”

Jag är SÅ SJUKT hungrig. Så hungrig att jag seriöst funderar på att stanna hemma hela helgen och bara äta. Jag som hade tänkt träna idag. Nä minsann.. Jag har ätit tre gånger på bara några timmar. På jobbet pratar dom om binnikemask, graviditet, inälvor och larver innanför huden.. normalt sätt är jag väldigt känslig för sånt, nu är jag bara hungrig. Mat, någon?


Sugar sugar.. chokladboll!!

Hej och hå! Nu har jag inte bara äckliga incabär och gojibär. Jag har äckliga kakao nibs också. Och goda mullbär, wasabinötter, pistagekärnor, choklad- och kanelmandlar, moccabönor och 500 g MELON! Sen bara måste man äta en chokladboll idag. Sockerkick, japp! Tur att man ska träna idag :)



Och imorgon är det Deadmau5 på Berns!!!! Tjoho!


Nämen

Läste precis igenom lite av det jag skrivit här, va fånigt :) Bloggen borde definitivt döpas om till Evets tramshörna. Ledsen för det. Kanske kan försöka knåpa ihop nåt lite vettigare, som att vi i helgen har varit på Scandinavian Hunks. Det är inte alls fånigt. Liiiiite kanske, men mest roligt. Kan däremot inte riktigt hålla med om att det var några hunks direkt, men man ska väl inte klaga heller. På fredagen var det dags för Lady Gagas efterfest på Hells. Sjukt mycket folk och ingen Lady Gaga, däremot en brännskadad arm och lagom ömma fötter (igen!). Får inte bli en vana att börja traska hem utan skor, det kan inte vara nyttigt!

Sen ett besök på Sthlm Stylisterna med hetaste Millie, lunch med Challe och tiodans med Lelle. Så, nu sitter jag här. Med mina avstämningar. Igen. Men jag fick precis höra att vi snart ska äta tårta! Och ikväll väntar fika och födelsedagsmiddag! Det var visst en himla bra dag trots allt :)

ÅÅÅÅH! Missa inte chokladbollens dag imorgon! Hejdå.


Did you ever stop to think and forget to start again? - AA Milne

Alltså jag DÖR! :) Hur trött kan man vara egentligen? Har skickat iväg momsredovisningen och sitter just nu med en kortreskontraavstämning och det har gått bra. Hoppas jag.. för jag fick precis totalstopp. Klarade ungefär sju dagars avstämning, tills jag den åttonde dagen inte förstår ett dyft! Jag fick en diff.. men va? Hur då? Satt länge å grubblade, letade och tänkte.. hämtade kaffe, å försökte verkligen förstå. Så var tvungen att fråga en kollega, som bara: hm, du kanske måste fylla i alla beloppen..? Haha, kanske inte så roligt för er men jag hade liksom bara skrivit in typ 131,94 kr. Och fått en diff. på samma belopp.. Sjukt trött. Borde göra nåt annat. Som att äta glass. Jag har bara äckliga gojibär och incabär. Typiskt


Nonsens and stuff

Nu blommar kungsträdgården. Nu blommar kärleken. Nu blommar livet. Livet är en blomma. Eller en ko. Vilket som. Jag tycker båda är söta. Jag är trött. Borde ta bort det här inlägget innan nån hinner se det. Egentligen, men förmodligen inte. Jag är för trött för det också.

Snart ska jag, Alexandra och Marie på Scandinavian Hunks kryssning. Åh vad vi längtar efter alla heta tanter. Jo! Det är därför man åker den kryssningen. Sen kanske lite för att man får råstirra på killarna istället för tvärtom. Och det är helt okej. Man får dricka också på dom båtarna. Det är bra om det blir för mycket gung. Då kan man ligga i hytten å liksom skylla på sjösjuka, eller havssjuka. Vad säger man. Nonsens. Blaj. Stackars er :)

Det blev ju ett ganska ovettigt inlägg ändå. Ta dah!

Nu ska jag äta mina pannkakor.


Som ett brev på posten (ett långt)



Och ett paket! :) Nu ser jag väl ut som en tolvåring igen efter allt smink jag testat, men det är ju såå roligt! Appropå (hur stavar man det?) roligt.. Jag läste en så himla konstig historia idag, om en tjej (som vi kan kalla M) som hade simskola i sin lägenhet ett år för att hon liksom inte hade nåt bättre för sig. Hon råkade iaf. höra när några pratade i affären å kunde inte stå emot att lägga sig i när en av dem påstod att man måste andas under vatten när man simmar. Alla tre - Kelda, Elisabeth och Jack Jack, var i åttioårsåldern, minst. Så hon ställde upp skålar med vatten å salt (ifall dom skulle råka få i sig). Så skulle dom öva på att andas rätt å dyka å så. Haha, helt sjukt! När dom hade övat fjärilssim så hade Jack jack farit iväg över golvet med skål å allt. Sen när de var dags för dykning, balanserandes på skrivbordet med magplask på sängen, ville Elisabeth ha som regel att man skulle ge ifrån sig ljud när man dök så att de andra visste att man var påväg ner. Keldas ljud var som ett träd som faller, ett kvinnligt träd. Elisabeth åstadkom "spontana ljud" som alltid lät exakt likadant och Jack jack brukade säga, se upp därnere! Allt kom att handla om träningen, även om det bara var två gånger i veckan. Tisdag å torsdag kunde hon vakna å tänka: simträning! Å alla andra dagar: ingen simträning. Men då kunde hon alltid gå till affären igen å hitta sina elever å fråga nåt i stil med: har du övat på den där näsklämmedykningen? Å dom brukade svara nåt i stil med: jag jobbar på det, coach! Alltså förlåt men jag dör! Som hon sa dom också hade gjort nu också, säkert. Å att de tog slut mellan henne å hennes kille när han undrade vad hon egentligen gjorde när hon var mystiskt försvunnen ett år, å gissade på allt möjligt dumt så hon var tvungen att göra slut för att de skulle va pinsamt att berätta att de va de här som hade hänt. Å att hon sett honom med en annan tjej. Dom hade kanske inte ens behövt göra slut om han bara inte hade frågat. Men nä hon saknar inte honom förstås. Nej.. vilken fruktansvärt sorgsen känsla. Hon måste helt klart vara historiens mest sorgsna coach. Men fantasi har hon ju gott om ialla fall.. 

Å tack alla inblandade för helmysig helg! Nu ska jag och Maken gå å lägga oss :) Gonatt!


Godmorgon alla söta!

Helt galet rolig kväll igår med bla Skinkis å Pinkis! Hade en liten valborgsmiddag hos Fredrik igår och hade köpt tokigt mycket mat, så mycket att jag nästan svimmade i kassan när jag skulle betala. På riktigt. Stackars kassörskan fick lugna ner mig med att folk brukar köpa rätt mycket ibland. Och Alex och Fredrik fick hjälpa mig andas påvägen hem igen. Det blev ialla fall väldigt lyckat och väldigt gott med italiensk bufféet och typ fyra efterrätter! Å massa roliga lekar förstås, tror jag skrattade bort allt smink tillslut :) Tack för en grym kväll!!

Imorse vaknade jag i min älskade tröjas trygga omfamning (ja jag är kär! i tröjan alltså!) med Bo Kaspers orkester.. så söta vänner man har! Sen en fika i täby till halva priset för att jag såg så snäll ut, haha nä! Kan nog inte bli bättre!

Jo.. nu ska jag nog sova lite mera! Godnatt! Eller ah godmorgon då :)


Dance with me å sånt

Mhm, idag hade vi avdelningsmöte. Då ser de ut ungefär såhär:



Det börjar däremot gå riktigt illa med träningen när man inte ens orkar skära upp en bit kladdkaka, jamenar vad ska man annars ha alla muskler till??! Nä just det :( Men idag var vi ialla fall förbi MICAS å specialbeställde ett par dansskor åt mig. himla fina! Tar ungefär tre veckor tills dom kommer men iiihh!!! Söker förövrigt fortfarande danspartner av motsatta könet, hallå läs min blogg å kom hit! :)
Sessnarttjaråpuss


Skor, skor, skor!!!

Jag måste väl vackert erkänna att jag aldrig varit särskilt intresserad av skor och så men herregud varför har ingen sagt hur fina dom kan va?! Helt kär, helt fantastiskt vansinnigt kär. Måste se mera, måste köpa.. gaah! Blev så himla inspirerad när jag var hos Lelle igår å såg "Take the lead". Grym film och förövrigt grymt GOD chocolate chip cheesecake-tårta (förstår ni?!!?!)!! Ialla fall, nu har vi kanske börjat med att kolla in dansskor, men det finns ju en hel värld av skor därute! Var iväg på lunchen å kolla lite, men jag bara längtar, längtar, längtar till affären på Ringvägen 60 dit vi ska på fredag! Bara titta!!!!



      


I never knew what time it was

Smarta, smarta jag som valde att börja veckan med att rensa min inkorg (vilket kanske var nödvändigt) men om man inte gjort det på mer än två-tre år, är ju faktiskt chansen ganska stor att man råkar läsa igenom nåt gammalt och personligt som gör att massa känslor bubblar upp, tillsammans med en massa frågor och massa a-ha.. Men ändå. Läget blir inte helt stabilt. Så idag känner jag mig, inte helt stabil helt enkelt. Varför kan inte saker bara vara som dom är, eller varit, eller liksom stanna helt.. varför måste tiden envisas med att gå framåt hela tiden?

 


Hey hey yeah yeah



Helt tokigt vad den låten har satt sig fast och jag kan inte låta bli att gå runt med ett leende å tyst tralla med :) Men lite jobbigt att jag hela tiden ser typ den här krokodilen vifta med armarna till refrängen ”hey hey” å sen liksom lyfta armarna neråt till ”yeah yeah”. Men de e gulligt!

Nu är jag i alla fall flyttad på, till pappas lägenhet i Täby och det känns faktiskt himla skönt. Lite stök och bök att komma på plats men nu är väggarna inte lika fulla med hål och golvet ser man ju knappt för alla grejer, men sen är det målning och golvläggning på schemat. Ska bli kul med ett vårprojekt tillsammans med körkortsutbildning å dans. Känns som att man äntligen börjar komma ikapp lite. Men de är väl så när man kommer hem, man liksom landar på ett helt annat sätt. Och nu är det närmare in till stan också så inte alls lika jobbigt att ta sig hem om kvällarna, kan man träffa vänner å träna lite mera :)

Igår va vi på andra danslektionen hos Tony Irving, vår ordinarie lärare var sjuk så vi fick Jeanette ifrån Let’s Dance istället. Ingen nyhet kanske: hon är riktigt grym! Blir bara roligare och roligare, men nu gäller det bara att hitta nån lämplig kille att öva med för annars går det faktiskt inte (jag har en förmåga att inte kunna föras för jag gärna tar över lite á-la-jag-kan-själv). Nu körde vi Vals, Cha-cha, Rumba (mmm.. bäst!!) och T a n g-o med stegkombinationer som Progressive, Chasse, Basic step, Time step och New Yorker. Sjukt mycket att hålla reda på men så fantastiskt!!

Naj, nu måste jag kanske jobba lite..

Men mmmm.. tänk scones med ost å marmelad!! Hey hey, yeah yeah.. dut-dut-dut-dut-du-duuh..!!


Fredrik tipsar

Om att gå ner i vikt, följer man dom här tipsen så kan man nog lätt gå ner 10 kr (eller kg) på bara några månader :) Ack så efterlängtat, här kommer dom (börja med att slänga chiliostbågarna, jo!):

* Ät inte efter klockan sju på kvällen, drick bara massa vatten
* Gör/tänk nya saker varje dag, utmana hjärnan – det förbränner mest!
* Ät en stor lunch, gärna sallad.
* Om ni nödvändigtvis måste äta på kvällen, ät keso (typ inget fett å 15% protein!)
* Bygg om hemma, då slipper ni tänka på mat och bygger muskler samtidigt.
* När du blir för hungrig, sov, så glömmer man bort det! (inte jag...)
* Se till att äta så lite som möjligt under flera månader, då vänjer man sig tillsist.
* Är ni godissugna så är det okej att köpa en liten påse, men släng den dagen efter.
(eller se till att ha framme riktigt gammalt godis, då blir man inte så sugen)
* Släng inte bara ut all mat ni har hemma, släng ut hela köket! :)

Fredrik, han kan han. Jajamensan! Sen kan ni ju alltid slänga in lite skivstångspass däremellan, fråga mej om nån månad så kanske jag också kan tipsa :) Nu ska jag hem å packa å läsa.. förbränning på alla punkter, visst?


Cha cha cha!

Jag kan ju faktiskt (inte) dansa! Kan man förlora dansförmågan utan att någonsin haft den, så är det så det måste ha gått till! Efter att ha sett alldeles för många avsnitt av Let’s Dance tyckte jag och Lelle (Lella enligt mitt rättstavningsprogram haha!) tydligen att det var dags att ta saken i egna händer och fötter. Vals och cha cha stod på schemat - såklart tillsammans med jätteaj. För den som visste att man ska stå på tå typ jämt när man dansar räcker upp en hand :)

Avslutade med en QP (det står för Quarter Pounder och är massa mer kött! Läs här) sen var det dags att åka hem och öva på att bli lika duktig som Lelle som uppfattade att alla stegen faktiskt heter något, och att man kan dansa cha cha till ”Single ladies”.. om man typ tar bort ett cha eller nåt :)

Men jäklar vilken helg det har varit. Började fredagskvällen med Sandra och Mr.Gizmo på Café Opera, det var ”tjejkväll” och man fick goodiebag! En alldeles underbar goodiebag med iphoneskal, snygga underkläder (jodå!) och massa helgoda schampon och sånt! Och jag har nog aldrig sett så många (snygga) tjejer på ett och samma ställe, men aldrig heller sett så (snygga) killar. Sandra såg visst en hel del, men man ser tydligen bara sånt när man är upptagen :) Tänkte i alla fall att jag skulle testa att sova första natten i lägenheten på Odenplan men usch vad det triggade igång känslor. Så mycket som jag gråtit den natten har jag nog bara gjort en gång, eller ja.. hela helgen har nog bara varit en enda stor blöt pöl. Räckte bara med att peta på mig så grät jag. Eller skrattade, och grät igen..

Gick en tur med en kompis på stan, fikade och visade lägenheten och den stackaren känner nog mig bättre än många andra just nu. Han fick uppleva hela registret på bara några timmar. Men jag tror han överlevde :) Jag överlevde inte lika bra, hann bara innanför dörren och var tvungen att be Malin komma över. För med lite godis och sällskap blir det alltid lite bättre.

Och sen… min fina dator! Borta! Fick en massa skitbajsgrejer som trojanska hästar, virus, maskar, keyloggers, spyware och backdoors på den. Stackars fina söta gulliga dator, stackars alla gamla bilder och dokument, hallå stackars mej!! Så till minne av detta köpte jag en dammsugare idag, alltså en såndär med marsipan. Den va sjuuukt god! Det tyckte jag att både datorn och jag var värd!
Kanske två till och med? Hmm :)

Snart är det söndag och då är det dags för nästa dans. Håll i er för jag kommer att skaka rumpa! Och då kommer jag att ha flyttat också :) Tjing!


And I can't stop them from falling

Mitt hjärta är trasigt och min själ är tömd. Snabba andetag, jag kan inte längre andas, vet inte hur man gör. Håll om mig. Finns hos mig. Blås luft i mina lungor. Kippar förtvivlat efter andan, var finns den?! Försöker se genom tårdränka ögon. Hela jag gör så ont, så förbannat ont. Jag kan inte röra mig. Till och med det ljusa är mörkt nu.

Min lilla ögonsten puffar, trampar, spinner, buffar, kryper nära och slickar mina tårar. Det gör bara ännu mer ont. Och jag har nog aldrig känt mig så vilsen, så nära avgrunden. Trygghet, var ska jag hitta den nu? Vad har jag gjort?? Vem är jag nu? Djupa andetag, ett, två, tre, hulkande ställning, hjälper ingenting?!

Jag vill bara stanna kvar här. Just här. Nu. Jag vill inte ha nån förändring. Inte nu när allting ändrats. Inte nu när mitt hjärta slits ifrån mig. Inte nu när jag känner mig som en inkräktare trots att allt sedan länge var bestämt. Ord som "det är okej, du får.. men kom ihåg att den faktiskt är min och förstå det känns lite jobbigt" ekar i mitt huvud. Jag vet. Jag förstår. Jag behöver inga saker. Jag behöver inte ta plats. Jag behöver bara känna mig välkommen. Men inte. Längre. 

Trasig, tom, vilsen, ensam, livrädd. Håll om mig. Finns hos mig. Blås luft i mina lungor.
Hjälp mig hitta hem...

Fånga dagen. Efter.

Vi ska åka till Turkiet!!! Det är den bra nyheten. Den dåliga är att jag nog nästan fortfarande är full sen igår, men det gör mig rysligt effektiv måste jag säga. Och nu kommer små fragment av gårdagen tillbaka, bit för bit och suck å stön och ”åh men nej!” blandas med jämna mellanrum. Varför ska jag jämt glömma saker? Och varför ska jag komma ihåg dom? Jobbigt! Sen har jag ont i mitt knä.

Men titta va fint!! Imorgon bokar vi, ska bli kul att bara åka vi tjejer å njuta av sol å bad å bad å bad!

http://www.ving.se/turkiet/antalya. Bildspelet :)



Åh men nä.. nu kom träningsvärken också.


Hinner inte blogga nu!

Bara för att jag fortfarande är rätt uppe i varv så tänkte jag sammanfatta mitt kommande nervsammanbrott, så ni vet varför jag helt plötsligt ligger utslagen på vägen till kopiatorn med fem nästan lika utslagna koppar kaffe runtomkring. Min påskhelg hade en inplanerad händelse, påskmiddag med pappa. Men helgen hann ju inte ens börja innan jag upptäckte att jag hade minst tre inplanerade aktiviteter per dag, så nu har jag varit hemma max en natt och en halvtimme på.. fem dagar. Jag känner mig som en levande stafettpinne.

Nån som tar luckan imorgon mellan 17-19?? (jag gillar att fika) :)

Snabbsammanfattning för alla (o)intresserade.. och Malin:
Fika (fem gånger), middag i äppelviken, marängswiss (två gånger), dansa, dansa, påsklunch, påskmiddag, födelsedagsfest, dansa, dansa, dö lite, dricka, dansa ännu mera, picknick norr mälarstrand med sötaste kakorna ever (det var en prins å en drake.. å nä jag åt upp dom!), middag, melbourne shuffle, tvseriemarathon med alldeles för mkt vin och tjejkväll med alldeles för lite te.

Nu väntar bara skivstång, filmkväll, mera fika, intensivpass, födelsedagsfest nr 2, ten2ten å 10dans. Och nånstans i denhärröran ska jag hinna jobba övertid för kvartalsbokslut och packa inför flytten nästa vecka. 

Nä nu hinner jag faktiskt inte sitta här längre, mera kaffe!!!!!!


Träningsvärk oh yes

Så illa att jag precis drattade i golvet när jag skulle resa mig från stolen. Love it! :)

Nu ska jag till LUSH å skämma bort mig riktigt rejält för snart kommer jag ha badkar!!



..om jag kommmer så långt. Aj! 


Dålig karaktär

Kanske lite tråkigt inlägg men va, läs inte då :)

Körde mitt första egna styrketräningspass igår och var så himlans stolt när jag kom hem. Värmde upp med en halvtimme intervall, å sen styrka i nästan två timmar. En kille på jobbet sa att man inte ska äta något efter sju å bara dricka massa vatten, så när jag kom hem borstade tänderna direkt å bäddade ner mig i soffan för att titta på några avsnitt av bästa, bästa, bästa Cougar Town. Med massa vatten (och resterna av min å Ewelinas schlagerkväll - ett bord fyllt av chips, chiliostbågar, nötter, choklad å godis). Det gick verkligen jättebra.

Tills jag bestämde mig för att se ett sista avsnitt.. å kanske unna mig en liten, liiten jordnöt. Jag vet inte riktigt hur det gick till men helt plötsligt var alla nötterna borta, tillsammans med lite av chokladen och hela jag var täckt av ostbågesmulor. Goda smulor ska tilläggas. Men de är inte det som är grejen. Hur kunde jag?! Jag som varit så duktig! Å sen är jag sämst som tänker, att visst är de väl bra med kryddstarkt? Chili, de ökar ju faktiskt fettförbränningen.

Men man borde få unna sig myskvällar, synd att dom ska vara så himla goda bara.


God Jul & Gott Nytt År


Allt om min syster

Jodå, jag har en syster. Som har sambo, katt och en gnutta svart humor. Som har en blogg. En ny värld har öppnats, och jag är fast. Så nära men ändå så långt bort.. hur når man?

"Jag är en stor elak hämdlysten banan. I mitt blod flyter generationer av kolasås och krut, och min blick kan vispa grädde."

Jag tror det säger allt. Min syster är en bananasplit.

Smycken!

Åhh, idag blir det massor av ögongodis! Ska iväg med Sandra, Ewe & Johan på Juju Jewels julevent och spana in årets nyheter, och kanske julklappar :) Gör det ni också på: http://www.jujujewels.net/